Att få vara med på missionen till Ronneby var något jag aldrig kommer att glömma. Det var som att kliva in i ett stycke av Guds hjärta, där Hans kärlek, nåd och kraft fick bli levande mitt bland människor. Vi kom som ett team från olika platser i Sverige, många av oss kände inte varandra innan, men det fanns en enhet mellan oss som bara den Helige Ande kan skapa. Vi hade ett gemensamt mål: att tjäna Gud, välsigna församlingen i Ronneby och nå människor med evangeliet (de goda nyheterna om Jesus Kristus). Därför var det heller inga konstigheter i samspelet i teamet.

Redan från första dagen kunde vi känna att Herren hade förberett marken. Vi pratade med församlingen och fick deras syn på Ronneby, och sedan gick vi ut för att möta människor, be för dem och tala om Guds kärlek. Men det var ett särskilt möte som jag aldrig kommer att glömma.

Vi såg en man som satt ensam på en bänk. Han såg trött och uppgiven ut. Vi trodde först att vi redan hade pratat med honom tidigare under dagen, så vi gick förbi honom. Men när vi passerade igen på väg tillbaka till kyrkan, var det som om den Helige Ande sa: ”Stanna. Där sitter någon som jag älskar.” En syster i teamet ropade till honom, men hon kallade honom vid ett helt annat namn, som hon trodde var hans eftersom vi tänkte på en helt annan person som vi hade träffat tidigare. Han lyfte sitt huvud, tittade på oss och svarade, eftersom han förstod vad systern hade sagt – de talade samma språk. Det var som om Gud själv öppnade dörren.

Vi började samtala, och det visade sig att han inte var den vi trodde han var, och att han kom från Ukraina. Han hade flytt från kriget och bar på djupa sår, både i kroppen och i själen. Herren hade i sin nåd låtit systern i teamet tala flytande ukrainska, så hon kunde tolka och tala direkt till hans hjärta. Vi bjöd in honom till kyrkan, och han följde med. Den kvällen i kyrkan blev något alldeles särskilt – Guds närvaro fyllde rummet, och man kunde nästan ta på Hans kärlek. Mannen blev djupt berörd av Guds kärlek och sa att han aldrig tidigare hade känt något liknande.

Det visade sig att det i kyrkan fanns en enda ny bibel på ukrainska – som om Gud redan hade förberett den just för honom. Vi fick ge den till honom, och han tog emot den med stor tacksamhet.

Senare berättade han för oss många vittnesbörd från sitt liv – om hur Gud bevarat och beskyddat honom mitt i kriget. En berättelse grep mig särskilt:

Han berättade hur han en dag gömde sig under jorden medan anfall från Ryssland föll omkring honom. Han hade gömt sig med en hund, och plötsligt började hunden bita honom i benet och dra honom hårt. Först blev han arg och förstod inte varför, men så mindes han att hundar ofta känner fara långt innan människor gör det. Till slut följde han hundens instinkt, kröp ut därifrån och sprang bort. Strax därefter rasade hela platsen där han hade gömt sig samman. Hade han stannat kvar hade han dött. Han sa med lättnad i ögonen:

”Det måste finnas en Gud. Någon som vakar över mig.”

Efter missionsresan höll vi kontakt med honom. Han berättade att han hade börjat gå till kyrkan i Ronneby och att mötet med oss hade fyllt honom med nytt hopp och styrka. En tid senare fick vi ett meddelande från honom som tydligt visar hur Gud visar omsorg för sitt folk. Han skrev:

”Jag vill tacka dig och dina vänner. Gud har hört era böner för mig. I dag fick jag mitt uppehållstillstånd i Sverige. När jag satt på bänken den dagen och ni tog kontakt med mig, kände jag att Gud hade sänt er till mig. Era böner gav mig styrka, tro och hopp. Gud har hört er och hjälpt mig. Jag tackar Honom för detta.”

När jag läste hans ord fylldes mitt hjärta av tacksamhet och vördnad inför Gud. Tänk att vi fick vara en del av det Gud gjorde i hans liv – att få vara Hans händer och fötter den dagen. Det var som om Faderns kärlek själv sträckte sig ut genom oss för att nå ett ensamt och sårat hjärta.

Missionen i Ronneby blev för mig ett starkt bevis på att Jesus fortfarande söker efter varje människa, och att inga möten är slumpmässiga när vi överlämnar oss till Honom som ser och vet allt. Att låta den Helige Ande leda varje steg, varje samtal och varje bön – allt var lett av Gud. All ära till Jesus Kristus, som fortfarande frälser, helar och förvandlar liv.

Guds mäktiga kärlek och välsignelser,

Mikkel